jonaspe

Kategorier
Uncategorized

«Emergency Remote Teaching» och «Online Learning»

I samband med COVID-19 pandemin ställdes skolor och universitet inför faktum att normal undervisning inte kunde genomföras på grund av hälsomässiga orsaker. Detta gjorde att nästan över en natt måste alla kurser ges «online» eller digitalt.

Att flytta undervisningen «online» kan öka flexibilitetet hos undervisning och lärande både med avseende på plats och tidpunkt. Men den hastighet i förändringen är helt unik. Det har funnit support för de undervisare som önskat att inför mer digitalisering i sina kurser men det är rört sig om ett fåtal och med ordentligt med tid för förberedelser. Något som inte varit fallet nu utan undervisare har kastats in i en situation där man måste vara till hälften undervisare, hälften IT-tekniker och hälften MacGyver, detta ger upphov till smarta lösningar för vissa men samtidigt en otroligt stressande situation.

Hur den rådande situationen kommer att påverka studenter och undervisare på längre sikt är oklart och det kommer troligen ta år innan vi vet hur detta påverkade studenter. För undervisare är situationen en annan, här ser vi möjligheten till en ökad positiv hållning till digitaliseringen, men samtidigt en risk att redan negativa hållningar förstärks.

Det som ligger till grund för detta är frestelsen att jämför ordinär undervisning med «online» undervisningen under rådande omständigheter. Detta är olyckligt av flera orsaker, bland annat genom polititisering. Det har blivit ett uttalat politiskt mål att undervisningen skall digitaliseras, samtidigt som detta kan brukas på olika sätt och motiveras av olika grunder.

Online undervisning anses av många som varande av lägre kvalitet än ordinär undervisning, trots att detta inte har stöd i forskningen. Och en snabb oförberedd övergång till online kan befästa detta. Men en sådan jämförelse är djupt orättvis då en övergång till online undervisning aldrig gjorts på detta sätt förut och utan att kunna förbereda och utnyttja alla möjligheter på ett optimalt sätt.

Det vi har nu är en ny situation och vi kan egentligen inte använda de benämningar som finns inom Undervisningsteknologin (educational technology) som tagit fram: «distance learning»,»distributed learning», «blended learning», «online learning», «mobile learning» och så vidare. Den förståelse av skillnaderna mellan dessa har egentligen inte nått utanför en begränsad krets av forskare och pedagogiska utvecklare. Så för att kunna föra utvecklingen vidare behöver man hitta en benämning för det som sker nu och som kan användas för att skillja den från andra.

Debatter på sociala medier har gett en passande benämning: emergency remote teaching. (ERT)

Även om man kan se detta som hårklyverier så behövs denna för att kunna skilja det som sker nu från hög-kvalitativ online lärande. Här lägger man emfas på att det rör sig om undervisning och lärande. Då det som sker nu är baserat på att undervisaren ändrar undervisningen i form av hur den levereras.

Online utbildning är något som studerats i flera årtionden och har gett ett system för hur den skall genomföras. Vi vet att den mest effektiva online lärandet kommer genom en noggrann instruktionsdesign och planering genom bruk av en systematisk modell för design och utveckling [ Robert M. Branch and Tonia A. Dousay, «Survey of Instructional Design Models,» Association for Educational Communications and Technology (AECT), 2015. ] Det är detta som ger goda resultat och som saknas i dessa snabba förändringar.

En sammanfattning av dessa kan man hitta i Learning Online: What Research Tells Us about Whether, When and How [ Barbara Means, Marianne Bakia, and Robert Murphy, Learning Online: What Research Tells Us about Whether, When and How (New York: Routledge, 2014). ]  

De som byggt upp online utbildning tidigare kan intyga att effektiv online läring handlar mycket om att skapa en läringsgemenskap och ger stöd inte bara genom instruktioner utan genom ett medägarskap och socialt stöd. Detta kan jämföras med det nätverk/stöd som finns för ordinär campus undervisning, socialt, formellt och informelt. Det handlar om att skapa ett lärande eko-system online som tar tid att identifiera och bygga. Så jämfört med vanlig undervisning så kan det se lätt ut att lägga det online, med det är ingen robust online läring då det omgivande ekosystemet inte finns.

Ser man till tiden det tar att utveckla (planering, förberedelser och utveckling) en online kurs så tar det mellan 6 och 12 månader innan kursen ges, och det tar 2 eller 3 itarationer innan man optimerat kursen. Det är omöjligt att göra detta på några dagar, även om det finns support.

Så fakta är mycket av det som erbjuds nu inte är optimerat. Samtidigt som man måste inse att alla gör det bästa de kan i rådande situation.
Men vi måste göra distiktionen att detta inte är den normala effektiva online utbildning som vi ägna oss åt utan att det är «emergency remote teaching» (ERT) och ingeting annat.

Den snabba insatsen med ERT kan ge en minskning i kvalitén på kurserna som ges. Detta speciellt när man jämför med tiden det tar att utveckla en (online) kurs. Den direkta motsägelsen att få detta gjort och den tid det tar att göra detta optimalt är något vi måste acceptera . Men det får inte misstas för en permanent lösning utan måste accepteras som en «nödinsats».

Detta gäller framför allt tillgången och kvalitén till läringsresurser, men även universell utformning av dessa. Universell utformning av läringsresurser skall fokusera på designen av läringsmiljön så att den är flexibel, inkluderande och student centrerad, så att alla studenter kan få tillgång till och lära sig från kursmaterialet, aktiviteter och uppgifter.

Evaluering av Emergency Remote Teaching

För att vi skall kunna dra ordentliga slutsatser om effekterna av situationen är det viktigt att det sker en evaluering. Men frågan bli vad är det som skall evalueras, eller vad är det som inte skall evalueras. Här måste vi vara på det klara att en direkt jämförelse mellan ordinarie undervisning med en online version inte är meningsfull. Denna typ av medie-jämförelser ger egentligen inget av värde.

För det första så är mediet endast ett sätt att presentera information, och inget medium är automatiskt bättre eller sämre på detta. För det andra så måste vi förstå hur personer använder olika medium för att kunna designa studier på ett effektivt sätt. Slutgiltigheten så finns det för många andra variabler som gör att det är svårt att få en större validitet i studierna.

Man bör då titta på andra typer av evaluering. Utfallet av distans undervisning beror på hur man definierar en succé. Här är det utfallet alltså hur mycket studenterna har lärt sig som är viktigt. Det handlar för universiteten om hur väl studenterna uppnått den kunskap och färdigheter som önskas och då i förhållande till kursplanerna. För studenterna är även detta viktigt, men här kommer även det de uppfattar som möjligheter till att lära sig så bra som möjligt in. Här kommer även attityderna till online undervisning att påverka hur man uppfattar det som menas med succé.

För distans-undervisning så har vi en helt annan tidsskala att arbeta med där man kan se effekter av hela utbildningar(kurser), medan i den rådande situationen har vi bara delar av kurser. Detta gör att vilka resultat vi får nu inte säger speciellt mycket om vare sig online-undervisning eller design av online kurser.

Detta gör att de rekommendationer som finns för väl-designade distans eller online undervisning inte kan brukas direkt. Detta medför att vi måste göra evalueringar som spänner över större frågeställningar.

När det gäller ERT så bör evalueringen vara med fokuserad på kontexten, input och processen än på själva lärandet. Detta betyder inte att man inte skall evaluera lärandet utan det är viktigare att titta på övergången. Detta kan man se genom att många kurser har gått från bokstavsbetyg till godkänd/icke godkänd.

De frågor som bör besvaras är till exempel:

  • Fanns det nödvändiga interna och externa resurser för en övergång till digital undervisning? Vilka aspekter var viktiga för en effektiv övergång? (Kontext)
  • Hur påverkade universitetets information till studenter och personal den upplevda lyhördheten för övergången till ERT?(kontext)
  • Var teknikinfrastrukturen tillräcklig för att hantera behoven?(input)
  • Hade campus support tillräcklig kapacitet för att hantera ERT-behoven?(input)
  • Var den pågående pedagogiska utvecklingen tillräcklig för att möjliggöra ERT? Hur kan vi förbättra möjligheterna för akuta och flexibla inlärningskrav relaterade till alternativa metoder för undervisning och lärande?(input)
  • Vad kämpade fakulteten, studenter, supportpersonal och administratörer mest med under ERT? Hur kan vi anpassa våra processer för att svara på sådana utmaningar i framtiden? (process)
  • Hur kan feedback från elever, fakultet och campus supportteam brukas för eventuellt framtida ERT-behov?

När det gäller kursutvärderingar är det viktigt att ta hänsyn till den speciella situationen och fokusera mer på processer än innehåll och undervisaren.

Situationer som vi hamnat i är speciell och förhoppningsvis snart bara ett obehagligt minne. Men det är viktigt att ta lärdom av detta och fundera mer på hur vi undervisar och hur vi skapar det sociala nät som omger både ordinär campus-undervisning och distans-undervisning. Det är viktigt att det är mycket mer än bara föreläsningar och övningar utan en avancerad social struktur som skall läggas online och detta är inte lätt.

Kategorier
Fysik Kemi The light side

Mina grundämnen – Bor

Bor är liksom Be ett grundämne som inte skapas genom fusion i stjärnor, utan genom fotofisson och spallation. Det är essentiellt för växter och något vi använder bland annat i olika typer av glas.

För min del har jag erfarenhet av bor i form av bornitrid (BN). En material med intressanta egenskaper, där kombinationen av att vara islator samtidigt sm det leder värme bra gjort att man kan tillverka ugnar för att få atomstrålar. Enkelt uttryckt en burk med ett litet hål som man värmer upp med en wolfram eller tantal tråd snurrad runt. Man kan dock även skapa andra designer beroende på applikationen. För min del vad det olika försök med atomstrålar av Ba, Ca och Mg, med mål att skapa en ugn för Be. (Se inlägg om Be)

Mer än så är det inte att säga.

Kategorier
Experiment Fysik Kemi The light side Uncategorized

Mina Grundämnen – Beryllium

Beryllium är ett av de grundämnen som inte borde finnas, den stabila isotopen Be-9 kan inte bildas genom fusion och Be-8 skulle bestå av två alfa, vilket inte är en partikel-stabil isotop, kan inte bildas. Beryllium kan vi dock få genom att tyngre kärnor genomgår fotodissociation.

Men samtidigt är det bra då beryllium är mycket giftigt för oss. Men samtidigt har det en rad mycket bra egenskaper, lätt, starkt och leder värme mycket bra, vilket gör att det används inom rymdindustrin (med ordentliga säkerhetsföreskrifter). Men vi kan hitta beryllium i ex. golfklubbor (beryllium-brons) vilket gör att en golfklubba kan innehålla tillräckligt mycket för att ta livet av en mellanstor stad.

Det är inte bara beryllium utan även berylliumoxid har bra värmeledningsegenskaper, samtidigt som det är en isolator. Detta gjode att BeO användes som isolationsplattor för högeffek-transistorer i ex. gas-lasrar. Man kunde också hitta BeO i laserrör hos vissa tillverkare. Numera är wolfram det som är vanligast även om BeO förkommer.

Beryllium har i tillägg en intressant position i periodesystemet som gör det intressant får beräkningar av atomstrukturen. Men samtidigt är det en metall med hög smältpunkt varför det saknades experimentella data under 1980-talet. Det var vid den tiden jag började titta på möjligheten att få en atomstråle av Be med en population av meta-stabila (långlivade tillstånd) som har låg sannolikhet att deexiteras till grundtillståndet. Test av andra metaller med hög smältpunkt visade att det var möjligt att få en stråle. Populationen kunde ökas genom en urladdning i strålen. Så i princip var det möjligt. Problemet som kvarstod var att få till en laser i ultraviolett. Detta var ett problem som då inte var löst, det är det idag, så lösningen var att exitera med pulsade lasrar och använda rf för att studera tillstånden.

Planen var att använda en smalfrekvent kontinuerlig laser och använda den som oscillator (seed) i en pulsad förstärkare. Vi hade tillgång till pulsade lasrar som kunde pumpa förstärkaren, men var tvungna att se om det skulle gå att få till. En gammal blixlamps pumpad färgämneslaser användes för ett första test. Vi såg en liten förstärkning i en uppställning som var långt i från optimal, så det såg ut att vara möjligt.

Vi designade en ny uppställning och skaffade uppgifter om kostnaden. Totalt ca350000 kr i den dagens penningvärde och skrev en ansökan till NFR (forskningsrådet) vilket var inom den angivna ramen. Problemet var att beloppet var stort och skulle behandlas av FRN istället, med de hade en undre gräns på 500000kr. Så ansökan som kom högt upp på rangeringen hamnade utanför på grund av beloppet.

Vad hände sedan? Grupp en förlorade några medlemmar och andra satsade på andra projekt, så det kom ingen uppföljning nästa år och projeket dog ut…

Så beryllium är lite speciellt för mig då jag har haft bruk för det samtidigt som det är en påminnelse av ett projekt som aldrig blev..

Kategorier
Fysik Kemi The light side

Mina Grundämnen – Lithium

Litium är ett grundämne som skapades vid Big Bang och som inte kan bildas genom fusions-processer i stjärnor. Detta delar litium med beryllium och bor. Men genom att tyngre atomkärnor kan splittras eller spalleras av högenergi gamma elller partiklar så har det skapats litium efter Big Bang. Detta förklarar även varför litium är relativt lite förkommande i universum.

Litium är en alkali-metall och som sådan reaktiv, men det är långt i från lika reaktivt som natrium eller rubidium. Men metallen som är ganska mjuk måste förvaras i olja för att inte oxideras. Problemet är att litium har en densitet som är hälften av vatten (den flyter i vatten) vilket gör att den även måste hållas under ytan även i olja.

Mina erfarenheter av litium är i samband med charge-exchange, dvs soom ett medel att tillföra elektroner till positiva joner, genom att låta dessa passera genom en litium-gas. Det vill säga en cell som håller ca 400 grader celsius. Detta var den metod som brukas när jag jobbade vid University of Birmingham. I samband med flytten av utrustning till finland från Daresbury acceleratorn så hade dessa testats för radioaktivitet (under bakgrundssgrålningen) så var ganska mycket kontaminerat med LiO och LiOH, som HMS där inte visste hur de skulle hantera. Dock öppnade HMS-ansvarig kemilabbet och försvann varvid jag och en kollega spolade av utrustningen med varmt vatten tills allt skölts bort. egentligen olagligt med det är preskriberat nu.

Det inträffade dock en incident i Finland, när det behödes fyllas på med litium. Cellen var fortfarande varm när litiumet las in. Varvid det började brinna i cellen. Det enklaste var att kyla och få bort oxygen så det var bara att ta flytande nitrogen och skvätta på medan vakuum kammaren gjordes klar och en fortfarande glödande cell sattes på och trycket sänktes snabbt när pumparna gick igång. Det var på ett sätt inte det bästa sättet, så jag konstruerade en kammare där cellen kunde stoppas ner i flytande nitrogen om detta hände igen. Vad jag vet behövde den aldrig brukas….

Kategorier
Fysik Kemi The light side

Mina grundämnen: Nihonium

Grundämne 113 som syntetiserades på RIKEN 2004. Det rapporterades först från Dubna, men det japanska ansågs ha dokumenterat det bättre.
Jag har själv inte jobbat med det, men var på RIKEN i Wako-shi i slutet av 1990-talet och kände många av de som jobbade på projektet som syntetiserade Nihonium. (som Morita-sama)

Det har dock en ganska kul koppling för mig. Jag bodde i en lägenhet inte långt från järnvägsstationen i Wako-shi och gick varje dag till RIKEN. I samband med 50 års jubileet till RIKEN i Wako-shi, markerade man det genom att skapa en «väg» från järnvägsstationen och döpte den till Nihonium street. ( https://itaintmagic.riken.jp/whats-up-with-us/nihonium-street/ ). Till stora delar samma väg som jag gick till RIKEN på.
Jag hittade en video på YouTube där en person går från stationen till RIKEN längs Nihonium street. Så jag kunde över 20 år efter jag bodde där uppleva vägen igen. Det har skett mycket, huset där jag bodde är borta men jag mindes många av de hus, grönområden och broar som syns i videon ( https://www.youtube.com/watch?v=PYTZZ0E4jF8&vl=en-US ). Från det jag minns så startade min väg 4 minuter in i videon.

Så på det sättet kan jag säga att nihonium är ett av mina grundämnen.

Kategorier
Experiment Fysik Historia Kemi The light side

Mina Grundämnen – Helium

Helium är det näst vanligaste grundämnet i universum. Trots det är det inte så vanligt på jorden, utan kan klassas som utrotningshotat (se: https://www.ntnu.no/blogger/fysikkforfakirer/2018/02/02/utrotningshotade-grundamnen/ ). Men detta beror främst på svårigheter att utvinna helium. Dock är det så att de tyngre grundämnena i jordens inre konstant genererar helium genom alfa-sönderfall.

Helium är ett grundämne som man observerade på solen(därav namnet, Helium efter Helios solguden i grekisk mytologi) innan man fick fram det på jorden. Solförmörkelsen 1868 gjorde att många observerade den gula He-linjen i coronan, Det är dock Janssen som fått äran, ibland med Lockyer som föreslog att det var ett nytt grundämne. De första som isolerade helium på jorden var Cleve och Langlet 1895.

Det främsta vetenskapliga bruket av helium är för att kyla ner supraledare, och det finns många artiklar som tar upp cryogenetiska användelser och studier av helium vid låga temperaturer. Jag har inte jobbat med flytande helium men har arbetat med det på andra sätt.

Helium spektret är ett av de experiment som jag fick göra som student och senare som handledare. Det intressanta med det spektret är att det är två spektra i ett. Singlett-He och Triplett-He, Parahelium och Ortohelium. Något som borde göra det enkelt att lösa, men så är inte fallet. Det går att göra grova beräkningar för att få fram energinivåerna, med systemet är ett tre-kroppa problem utan analytsika lösningar så olika approximationsmetoder måste användas. Men mina erfarenheter med detta visade sig komma till nytta på ett oväntat ställe.

Efter att jag försvarat min avhandling fick jag jobb vid University of Birmingham, UK, där ett experiment med laserspektroskopi på radioaktiva isotoper skulle flyttas till Finland. Vid den tiden var varma jonkällor vid acceleratorer i bruk på den flesta ställen. Men i Jyväskylä använde man sig av en gas-jet (He)(IGISOL) där producerade isotoper stoppades och tog åt sig elektroner i gasen, så att sedan skjutas ut i en gas-jet. Jeten som man får (om tryckskillnaden är stor nog) är supersonisk, dvs de enskilda atomerna är kall (låg spridning i hastighet) i alla fall om man har en fri expansion. Då var det många som sa att det inte skulle vara möjligt att få en smal hastighetetsfördelning som möjliggjorde laserspektroskopi. Det fanns studier som antydde att så var fallet.

Dock hade man i dessa studier använt elektriska fält (runt 500 V/cm) i expansionsvolumen. Då alla atomer rör sig med ungefär samma hastighet där så kommer ett fält att accelerera ev. joner (som skall studeras) och de kommer då att kollidera med långsammare He-atomer och tappa fart, vilket i sin tur ger en ökad hastighetsspridning. Lösningen var att minska fält-styrkan för att undvika detta.

Men det fanns ett problem till, med gas-jet, den är inte speciellt effektiv så allt som stoppas kan inte utnyttjas utan det kan sluta som atomer eller dubbelladdade joner. Här kommer heliums energinivåer in. Grundtillståndet ligger på runt -24eV, vilket gör att allt som stoppas i gasen borde sluta som dubbelladdade joner. Men det sker inte, något som man kan tro beror på föroreningar i gasen. För mycket och man tappar alla joner. Men Helium har två system Triplett-He som är metastabilt har en «jonisationsenergi» runt 4,7 eV. Men denna energinivå tillsäger att man bara får atomer. Så det handlar om en balansgång. Problemet är att man inte vet om det finns Triplett-He i gasen, det borde men vad jag vet så är det inte bekräftat än. Det finns två sätt, 1) obsertvera ljus får gas-kammaren och se efter triplett linjer eller 2) under exteremt rena förhållanden se efter en jon med massa 8, He-molekyl jonen. Även om Helium är en ädelgas så kan den bilda molekyler men då måste en eller båda av atomerna vara i triplett-tillståndet.

Så helium är ett av de grundämnen som jag har ett speciellt förhållande till.

Kategorier
Experiment Fysik Historia Kemi The light side Uncategorized

Mina grundämnen-Väte/hydrogen

Väte är det lättaste grundämnet och består i sin enklaste form av en proton och en elektron. Det förekommer i tre olika isoptoper som har fått egna namn, Deuterium och Tritium (efter 2 och 3). Namnet Väte fick det då Ekeberg(1795) inte hittade ett bättre svenskt namn för hydrogenium (vattenbildare) som är det engelska namnet, Wasserstoff på tyska. Så på ett sätt är det en slump att Svenska (och Finska, Vety) avviker till viss del från andra språk.

Väte är det vanligaste grundämnet i universum och kan observeras på himlen, både med optiska teleskop (Balmer alfa- linjen i rött) och med radioteleskop (7 cm linjen).

Som atomfysiker är väte-spektret en av de första som man träffar på. Det är relativt enkelt att både studera och analysera. Samtidigt så används vätets olika spektrallinjer inom ex. astrofysiken. Men samtidigt är väte intressant för olika typer av precisionsmätningar. Att mäta vätespektret med hög precision var under min studietid något som genomfördes på de främsta laboratorierna. Och nya mer precisa värden av ex. Rydbergskonstanten kom med jämna mellanrum allt medan nya spektroskopska tekniker utvecklades. Även idag så finns ett stort intresse men då när det gäller mätningar på Anti-väte (en antiproton och positron) för att se om det finns någong skillnad mellan materia och anti-materia.

För min del så var vätespektret en av laboration som jag handledde som doktorand under flera år vid CTH. Den utrustning som vi hade där (en prisma spektrometer) hade inte den bästa upplösningen, men det finns idag relativt billiga spektrometrar där det är möjligt att se isotopskiftet mellan väte och deuterium.

Men det är inte bara inom atomfysik man kan utnyttja väte. Deuterium och protoner är ganska bra projektiler i kärnfysik experiment. I tillägg kan man detektera väte med radioteleskop, vilka idag är tillgängliga för amatörer. Så det finns en ganska stor potential i undervisningen.

Även om jag inte direkt jobbat med väte i forskningen, så är det ett grundämne som är där och som vi fortfarande utforskat fullt ut. Man har kanske observerat metallist väte nu. Men det behöver bekräftas, så historien är inte slut än.

Kategorier
Experiment Fysik Historia Kemi The light side

«Mina» grundämnen!

I samband med periodesystemets år 2019, finner man olika typer av aktiviteter och artiklar om olika grundämnen. I Sverige har man tilldelat de olika universiteten olika grundämnen som de är faddrar för. I tillägg had det gjorts ett försök med Landskapsgrundämnen för att få upp kemiintresset.

Då jag varit aktiv inom både atom- och kärnfysik som forskare och genom detta kommit i kontakt med olika grundämnen, kan det vara naturligt(?) att skriva om mina erfarenheter med just dessa grundämnen. En del har jag bara(?) behandlat teoretiskt medan andra har haft en mer praktiskt betydelse, som material i utrustning eller som grundämne som jag deltagit i studier av. Totalt rör det sig om ett 30-tal grundämnen som jag haft kontakt med både bildligt och bokstavligen. Jag kommer att behandla grundämnena i olika inlägg och ska försöka begränsa mig till ett grundämne åt gången, men i vissa fall kan man behandla flera på en gång.

Kategorier
Lärande Undervisning

The neverending story -Utbildningsprogram

Ingen utbildning är satt i sten. Det sker alltid saker i samhället eller nya forskningsrön i ämnet, teknologi eller (i undantagsfall pedagogik).

Detta gör att en utbildning hela tiden måste evalueras med avseende på vad som skall och hur det skall undervisas. Men samtidigt som förutsättningarna ändras måste man ha rutiner för att möta dessa. Här är det viktigt att att ställa rätt frågor och ha ett tydligt mål.
Det handlar om att ställa frågan:
Vad skall studenterna kunna när de utexamineras?
Här kommer omvärldens krav att vara viktiga och man måste se till behovet både hos studenterna och deras framtida arbetsgivare. Men samtidigt vet inte vad som sker om 10 år. Är utbildningen fortfarande aktuell, som undervisare handlar det om att ge generella färdigheter som kan klara förändringar. Vi kan kalla dessa för utbildningens program lärandemål.
När man har ett svar på den första frågan, handlar det om att se till att
program lärandemålen behandlas i de kurser som ges. Det vill säga att man skapar kurslärandemålen utifrån programlärandemålen.
Detta sätt att arbeta kan kallas «backward course design»

Här använder man samma principer och börjar med :
Vad vill jag att studenterna skall lära och få ut av kursen?
Detta inom ramen vad hela utbildningen skall ge. Här får man då ett antal kurslärandemål.
Dessa mål skall vara formulerade så att de skall vara möjliga att mäta. Själv evalueringen av lärandemålen är en viktig del i processen, där «mätningen» svarar upp mot lärandemålen.
Men evaluering och lärandemål på plats, skall ett arbete om hur man skall understödja studenterna att uppnå målen.

Här kommer evaluering (examination) och lärande mål vara beroende av varandra. Man kan med detta inte låsa sig på förhand till en viss typ av examination, utan måste vara flexibel och ha den examination som passar lärandemålen bäst.

Men det viktigaste är att ha lärandemålen klara för sig, både de mer övergripande programlärandemålen och kurslärandemålen. Effektiva lärandemål kan beskivas som att vara SMART: Specific, Measurable, Attainable, Relevant, and Time-limited.

Det finns en risk att målen verkar hämmande på den akademiska friheten (jag undervisar det jag vill), men sanningen är att det är studenterna som skall vara i fokus, och deras rättigheter väger tungt. Detta gör att man kan lämna en del av lärandemålen öppna för personligt tycke och smak.

Men när man har gjort allt klart, så måste programlärandemålen evalueras och ev. ändras och allt startar på nytt. Det är ett sisyfosarbete som aldrig tar slut……

Kategorier
Historia Kemi

Periodiskt detektivarbete!

I år är det 150 år sedan Mendeleev först publiserade det som kom att bli det periodiska systemet(se Periodesystemet 150 år på NTNU). Det var inte som de planscher vi ser idag utan har genomgått en förändring över tid. Men det är inte bara utseendet som kan ge en bild av när det system som du tittar på gjordes.

Det officiella periodesystemet (Dec 2018)

För några år sedan såg inte periodesystemt ut som det gör på bilen ovan, Utan de tyngsta grundämnena hade hetat Uus, Uuo osv. Om man vet när de olika grundämnena upptäcktes kan man se ungefär när det aktuella systemet trycktes.

På NTNU har jag hittat ett periodesystem som trycktes 1947, detta vet jag för att tryckår står på det. Men även utan det hade jag kunnat säga ungefär när det trycktes. Låt oss titta på hur:


Periodesystem från 1947 i NTNUs samlingar (Inst. för Fysik)

Utan att behöva titta på transuranerna finns i bilden två ledtrådar som sätter tiden inom 3 år. Mellan Zr och Mo, står det Cb vilket är Columbium som användes utanför Europa (USA) för Niob (Nb) fram till 1950. Detta talar om att det är ett amerikanskt periodesystem och att den är tryckt före 1950.
Bredvid Mo står det Tc (teknetium) ett grundämne som detekterades 1937 och som oftast kallades masurium (Ma). Teknetium som namn föreslogs i januari (publiserat i mars) 1947 och accepterades av upptäckarna direkt. Med andra ord så är periodesystemet tryckt efter mars 1947 och före 1950. Hade jag tittat på transuranerna så hade jag sett Neptunium, Plutonium, Americium och Curium som alla upptäcktes under andra världskriget.

Vilka grundämnen som finns och vilka symboler de har ger en bra bild över var och när ett periodesystem tryckts. Så man kan utmana sig själv med att bestämma när det trycktes.

Periodesystem från 1947. Observera att Argon skrivs med «A» och Francium med «Fa»