I motsats som många tror så är inte en föreläsning en en-vägskommunikation. Eller rättare sagt i de flesta fall. De föreläsare som står vända mot tavlan hela tiden eller läser direkt ur sin anteckningar utan att se upp är det inte många kvar av. Som föreläsare har du alltid möjlighet att läsa av dina åhörare genom deras ansiktsuttryck eller kroppsspråk, även ljudnivån från åhörarna spelar roll. Man kan se om man behöver justera presentationen, minska tempot, repetera någon och så vidare.
Men med övergången till digital undervising (Emergency Remote Teaching ERT) på grund av pandemin ändrades detta fullständigt. De «föreläsningar» som nu skulle göras digitalt erbjuder inte detta form av kommunikation på ett enkelt sätt. Om man har inställningen att en föreläsning endast är en «överföring» av kunskap och därför en-vägs kommunikation så uppfattas inte detta som ett problem. Men låt oss titta på vilka tänkbara effekter detta kan få.
Zoom-föreläsning
Vi tänker oss den enklaste formen av föreläsning, med en presentation på Zoom, där föreläsaren kan skriva i presentationen. Så långt är skillnaden inte så stor från en normal föreläsning. Men föreläsaren kan inte se (eller höra) studenterna. Föreläsaren har då ingen möjlighet att läsa av sina åhörare och kan då inte anpassa sig på samma sätt som under en föreläsning i sal. Studenterna kan ha på kamerorna så att föreläsaren med rätt hjälpmedel kan se en mosaik av ansikten och ev. läsa kommentarer i chatten. Men ofta så är det svarta block som möter föreläsaren i stället för ansikten, då studenter förståeligt nog inte vill visas. Men man måste då tänka på att även det kan påverka föreläsaren negativt. Har du bara en massa svarta fyrkanter kommer detta naturligtvis minska motivationen.
Att detta inte påverkar föreläsarens insats borde vara klar och det kräver extremt mycket att kunna hålla motivationen uppe i tillägg till att det är mentalt utmattande att genomföra sådana sessioner. Jag har själv gjort det flera gånger (pre-corona) och det är som att springa ett maraton mentalt.
Men nu påverkar detta även studenterna som inte kommer få den undervisning de borde, ämnesmässigt kanske innehållet är lika men en föreläsare som inte är på «topp» påverkar även studenternas lärande negativt.
Hybrid-föreläsning
En lösning skulle kunna vara så kallade hybrid föreläsningar där man sätter upp en kamera som filmar en föreläsning med några deltagare fysiskt närvarande. Men även detta bjuder på problem. Det är ännu mindre sannolikt att de som sitter hemma kan ställa frågor, detta under förutsättning att föreläaseren inte har en medhjälpare som kontrollerar chat och styr kameran. Men här kommer föreläsarens fokus helt ligga på de som är i salen och detta skapar ett «socialt utanförskap» för de som är med via dator.
Är föreläsningar nödvändiga?
Den fråga man kanske borde ställa sig först är om föreläsningar i den form som ges i salar verkligen är nödvändiga att genomföra digitalt? Vi har sett på några negativa aspekter ovan och det finns flera. Men det löser inget. Här kan man ta lärdom av de metoder som utvecklats inom «Digital Education» och distansundervisning som funnits i flera årtionden.
Här finns det möjligheter att bryta med det som är gällande praxis och istället se möjligheter förutsättningslöst. En lösning är att inte ha «vanliga» föreläsningar utan diskussioner baserade på «flipped classroom» principen, man spelar eventuellt in en video i förväg där man går igenom teori eller visar något. «Föreläsningen» på zoom skall då istället ta upp frågor och aspekter av innehållet i videon. Här är det viktigt att få studenterna att förstå varför man gör så. Frågor är alltid svåra att få från studenter, men här kan man ha en icke-räknade quiz som skall besvaras innan föreläsningen. (man bör dock ge poäng för att man gör den men inte resultatet), svaren i quizen kan då bilda grund för diskussionen och eventuella fördjupningar och förtydliganden. Här kan man då få mer aktiva studenter och i tillägg en substitution till det «sociala trycket» att gå på föreläsning och därmed en rutin i vardagen som är så viktig under tider av kris.
Detta innebär dock mer arbete för föreläsaren, men till skillnad från de andra inspelningarna kan materialet användas på nytt och även bidra till att reformera undervisningen när pandemin är över.
Även om detta låter enkelt är detta en ändring i paradigmet och som sådan mycket svår att få till…