Kategorier
Astronomi Historia The light side Uncategorized

Astronomi – Astrologi

Detta är första inlägget i en serie om astrologi. Målet är att ge en fördjupad bild av utvecklingen. För att göra detta går jag igenom grunderna och diskuterar utvecklingen samtidigt som astronomi presenteras för att få en förståelse av de olika begreppen som används.
Detta gör att serien blir gansak lång, minst 12 delar, då jag försöker hålla lästiden per inlägg liten helst under 10 min.

Inledning och stjärnbilder

Som ni säkert observerat så ser inte stjärnhimlen likadan ut vid olika tider på året. I december hittar man Orions stjärnbild i söder runt midnatt. I juli döljer sig Orion under horisonten i norr, samtidigt som stjärnan Vega i Lyrans stjärnbild strålar i söder.

Dessa förändringar i stjärnhimlens utseende beror på jordens rörelser runt solen. På ett år fullbordar jorden ett varv runt solen samtidigt som den i förhållande till solen snurrat 365 varv runt sin egen axel, men i förhållande till stjärnorna har jorden snurrat 366 varv!

Det innebär att stjärnorna går upp i öster 4 min tidigare för var dag som går. Det innebär att man pratar om stjärntid och siderala dygn, det vill säga den tid det tar för en stjärna att komma tillbaka till samma ställe på himlen..

Till detta kommer att jordaxeln lutar i förhållande till rotationen runt solen. Det innebär att man inte kan se alla stjärnor på alla platser på jorden. Vid ekvatorn kommer alla stjärnor vara synliga under ett dygn, det vill säga om inte solen var uppe. Här kommer dock alla stjärnorna att gå upp och röra sig i en båge över himlen.

Vid nordpolen kommer alla stjärnor som kan ses där ifrån att vara synliga hela natten och röra sig runt himmelspolen, det vill säga den punkt där jordens rotationsaxel pekar, för närvarande i riktning mot polstjärnan, Polaris.  I och med att stjärnorna inte går ner så kallas de för cirkumpolära, de finns alltid på himlen. (kontrollera detta i stellarium).

Vilka stjärnor som är cirkumpolära beror på observationsorten och vilken latitud den befinner sig på. Vi återkommer till detta senare.

Den halva av stjärnhimlen som är synlig från nordpolen kallas för norra stjärnhimlen och resterande södra stjärnhimlen. Gränsen mellan de kallas för himmelsekvatorn och är egentligen en cirkel på himlen som bildas av alla punkter som står i zenit (rakt ovanför en observatör) över en observatör på ekvatorn.

Från Sverige kan vi ser hela norra och ungefär halva södra stjärnhimlen, fast inte på samma gång. De stjärnor som ligger närmast himmelspolen går aldrig ner, medan de vi ser längs mot söder knappt tar sig över horisonten i söder.

För utom stjärnorna som har sina fasta inbördes positioner på himlen, dessa kallas även för fixstjärnor, har vi objekt som sakta flyttar sig. Detta är planeterna i solsystemet. Ordet planet är grekiska för vandrare, vilket berättar hur man såg de förr i tiden. Planeterna är mörka himlakroppar som reflekterar ljus från solen och som liksom jorden kretsar i banor runt solen. Alla planeters banor ligger i nästan samma plan som jordens. Därför rör de sig bara inom ett smalt bälte runt himlen. Inom samma bälte hittar man dessutom månen, som kretsar runt jorden i en bana som lutar något mot jordens banplan, och själva solen. Solens skenbara bana bland stjärnorna, som beror på jordens rörelse runt solen, kallas för ekliptikan. Den går i stort sett genom de tolv stjärnbilderna i djurkretsen eller zodiaken.

 Fem planeter är kända sedan urminnes tider: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. I dag använder vi de latinska namnen, som baseras på den romano-grekiska mytologin, men de har andra namn i äldre kulturer, men även andra namn i andra kulturer. Längre bort från solen ligger Uranus och Neptunus, vilka upptäcktes med hjälp av teleskop och fick latinska namn.

Till dessa kommer även asteroiderna mellan Mars och Jupiter samt andra små planeter som upptäckts utanför Uranus bana. Många av dessa har även de fått namn från mytologin. Vi har även Kometer som härrör från området utanför Uranus bana och består av is och grus, vilka visar sig som diffusa ljuskällor med lysande svansar.

1. Stjärnbilder

Stjärnorna som vi ser på himlen är egentligen solar som befinner sig på stort avstånd från oss. Deras fördelning över himlen är mycket oregelbunden, vilket har gjort att man har grupperat de i konstellationer eller stjärnbilder. Detta är vilket förekommit i många kulturer så vi har ett otal olika stjärnbilder, men man använder sig främst av den grekiska. Dock var det först 1932 som man kom överens om vilka stjärnbilder som skall användas och vilka deras gränser är. (detta kan studeras med Stellarium).

Tittar man på gamla stjärnkartor, hittar man helt andra stjärnbilder än de vi använder idag. Även om majoriteten är lika. Idag finns gamla stjärnkartor till gängliga på nätet.

Här bör man speciellt notera  Julius Schiller,. Coelum Stellatum Christianum från 1627, där man försökte «kristna» den hedniska stjärnhimlen.

I dag använder man sig av 88 st definierade stjärnbilder. Många härrör från antiken medan en icke obetydlig andel är från 1600 och 1700 talen.

Svenskt namnFörkortningLatinskt namnSynlig i Sverige/Norge
AkterskeppetPupPuppisDelvis
AltaretAraAra 
AndromedaAndAndromedaja
Berenikes hårComComa Berenicesja
BildhuggarenSclSculptor 
BjörnvaktarenBooBootesja
BägarenCrtCraterja
CassiopejaCasCassiopejaja
CepheusCepCepheusja
CirkelpassarenCirCircinus 
DelfinenDelDelphinusja
DrakenDraDracoja
DuvanColColumba 
EnhörningenMonMonocerosja
EridanusEriEridanusDelvis
FenixPhePhoenix 
FiskarnaPscPiscesja
FluganMusMusca australis 
FlygfiskenVolVolans 
GiraffenCamCamelopardusja
GravstickelnCaeCælum 
HarenLepLepusja
HerkulesHerHerculesja
IndianenIndIndus 
JakthundarnaCvnCanes venaticija
JungfrunVirVirgoja
KameleontenChaChamaeleon 
KentaurenCenCentaurus 
KikarenTelTelescopium 
KompassenPyxPyxisja
KorpenCrvCorvusja
KräftanCncCancerja
KuskenAurAurigaja
KölenCarCarina 
LejonetLeoLeoja
Lilla björnenUMiUrsa minorja
Lilla hundenCMiCanis minorja
Lilla hästenEquEquuleusja
Lilla lejonetLMiLeo minorja
Lilla vattenormenHyiHydrus 
LodjuretLynLynxja
LuftpumpenAntAntlia 
LyranLyrLyraja
MikroskopetMicMicroscopium 
MålarenPicPictor 
Norra kronanCrBCorona borealisja
OktantenOctOctans 
OrionOriOrionja
OrmbärarenOphOphiuchusja
OrmenSerSerpensja
OxenTauTaurusja
ParadisfågelnApsApus 
PegasusPegPegasusja
PendeluretHorHorologium 
PerseusPerPerseusja
PilenSgeSagittaja
PåfågelnPavPavo 
Rombiska nätetRetReticulum 
RävenVulVulpeculaja
SegletVelVela 
SextantenSexSextansja
SkorpionenScoScorpioDelvis
SkyttenSgrSagittariusDelvis
SköldenScuScutumja
StenbockenCapCapricornusja
Stora björnUMaUrsa majorja
Stora hundenCMaCanis majorja
SvanenCygCygnusja
SvärdfiskenDorDorado 
Södra fiskenPsAPiscis australisja
Södra korsetCruCrux australis 
Södra kronanCrACorona australis 
Södra triangelnTraTriangulum australe 
TaffelbergetMenMensa 
TrananGruGrus 
TriangelnTriTriangulumja
TukanenTucTucanaja
TvillingarnaGemGeminija
UgnenForFornax 
ValfiskenCetCetusja
VargenLupLupusja
VattenormenHyaHydraja
VattumannenAqrAquariusja
VinkelhakenNorNorma 
VågenLibLibraja
VädurenAriAriesja
ÖdlanLacLacertaja
ÖrnenAqlAquilaja

Fortsättning följer…

Kategorier
Experiment Fysik Historia Kemi The light side

«Mina» grundämnen!

I samband med periodesystemets år 2019, finner man olika typer av aktiviteter och artiklar om olika grundämnen. I Sverige har man tilldelat de olika universiteten olika grundämnen som de är faddrar för. I tillägg had det gjorts ett försök med Landskapsgrundämnen för att få upp kemiintresset.

Då jag varit aktiv inom både atom- och kärnfysik som forskare och genom detta kommit i kontakt med olika grundämnen, kan det vara naturligt(?) att skriva om mina erfarenheter med just dessa grundämnen. En del har jag bara(?) behandlat teoretiskt medan andra har haft en mer praktiskt betydelse, som material i utrustning eller som grundämne som jag deltagit i studier av. Totalt rör det sig om ett 30-tal grundämnen som jag haft kontakt med både bildligt och bokstavligen. Jag kommer att behandla grundämnena i olika inlägg och ska försöka begränsa mig till ett grundämne åt gången, men i vissa fall kan man behandla flera på en gång.