Tvivel och olaglighet.
Som nämnts tidigare så utfärdades det dekret mot astrologi och astrologer förvisades från Rom. Detta hände före kejsartiden då Senaten utfärdade dekreten, men även under kejsartiden då olika kejsare utfärdade de, exempelvis Vitellius år 69. Så bruket av astrologi var egentligen olagligt, men utövades ändå. Det finns ett antal rättsfall där astrologer ställts inför rätt.
Diocletianus införde ett förbud för astrologi i hela det romerska imperiet 296.
Det borde ha skett en minsking i astrologins popularitet, dels beroende på att det de facto var olagligt, men även på grund av en växande skeptisism mot den. Men det finns inte mycket som tyder på att astrologins popularitet minskade. Vi skall dock titta på kritiken mot astrologin under de första seklen efter Kristus.
Att historiker och biografiker tenderade att förstärka bilden av astrologins ofelbarhet, så kanske man får se detta som en god anektod de la till för att krydda sin berättelse. Tacitus, som anses som trovärdig, tar upp detta med trovärdigheten i berättelsena. Han skriver om historien on Tiberius och Thrasyllus: «När jag hör denna och liknade historier känner jag mig osäker på om människornas öde handlar om det förutbestämda eller av slumpen». Han tittar på hur två olika skolor angriper problemet.
Epikureerna, som är mot astrologi och all gudsdyrkan.
Stoikerna, som vi sett, var mer positiva.
Attackerna mot astrologi ligger dock inte i att det inte skulle finnas en påverkan från stjärnorna utan mer att astrologer inte kan bestämma denna påverkan. Det är mer en attack mot fatalism, än mot astrologin i sig.
Det står klart att det fanns kritik och ganska mycket sådan under antiken. Så det fanns en skeptisism mot astrologi som var stark under 200 och 300 talen. Men astrologin fortlevde men som tidigare i två former, en vulgär och en mer «vetenskaplig».
Vi ska nu titta på ett verk som fick stor betydelse: Tetrabiblos av Ptolemaios.
Tetrabiblos.
Ptolemaios verk om astrologi omtalas som Tetrabiblos (grekiska för fyra böcker) och var en av de mest populära astrologiska verken under antiken. Boken fick även stort inlytande i den islamska världen och under medeltiden i Europa efter att den översatts från arabiska till latin under 1100-talet.
Även om Tetrabiblos är välkänt verk skiljer det sig från andra verk i det att det inte är en manual, utan mer en beskrivelse av astrologi som en konst och astrologiska myter. Den omtalar saker i allmänna termer utan att gå i detaljer. Verkar verkar mer försöka sätta gränserna för astrologin och därigenom visa dess (begränsade) giltighet.
Mycket av materialet i Tetrabiblos kommer från äldre källor och det verkar som om Ptolemaios försöker systematisera detta för att visa hur astrologin (i hans ögon) kan ha en rationell förklaring. För detta talar det fakum att verket presenteras som en liknande systematisering som Almagest var för astronomin. Här försöker han hitta den påverkan som de yttre himlakrobbarna har på den sublunära sfären (det vill säga sfärerna under månens sfär). Han baserar de astrologiska effekterna som en kombination av ; uppvärmning, avkylning, fukt och torkning. Detta har en mycket stark koppling till Aristoteles element teori. Detta visar sig bli ett genomgående tema under medeltiden.
Ptolemais astrologi är ganska praktisk i sin natur. Han ser astrologi på samma sätt som medicin, den förklarar en del men inte allt. Han menade att man måste ta andra faktorer i beaktande som ras, land och uppfostran som förmodligen betyder mer för personligheten än positionerna för solen, månen och planeterna vid födselögonblicket. Astrologi var vilket kunde användas men inget att lita på.
Fortsättning följer…