Varje jul ser vi stjärnan som ledde de vise männen till Betlehem – en symbol för hopp och mirakel. Men vad var egentligen Betlehemsstjärnan? Var det ett gudomligt tecken, eller kan vetenskapen ge oss en förklaring?
Jakten på tid och plats
För att förstå fenomenet måste vi veta när Jesus föddes. Bibeln ger olika och motsägelsefulla ledtrådar: Lukas nämner skattskrivningen under Quirinius, Matteus kopplar händelsen till Herodes. Romerska källor berättar att Herodes dog år 4 f.Kr., medan skattskrivningen skedde omkring år 6 e.Kr.
Men man måste samtidigt ta hänsyn till att evangelierna troligen skrevs runt eller efter år 70, vilket gör att den historiska korrektheten när det gäller datum kan vara fel. Markus evangeliet skrevs först och både Matteus och Lukas ser ut att ha kopierat delar. Notabelt är att Markus inte nämner födelsen. Historiker pekar därför på perioden 10 f.Kr.–5 f.Kr. som mest sannolik. Detta gör att vi kan se på astronomiska förklaringar.
Astronomi
Var ”stjärnan” en komet, en nova eller en supernova? Detta är mindre troligt – sådana händelser skulle ha dokumenterats på olika sätt. Bland annat i Kina där astronomiska observationer från den tiden inte indikerar någon sådan händelse.
Mer sannolikt är då en ovanlig planetkonjunktion, där planeter står nära varandra på himlen. Något som kan uppfattas som en stark stjärna. Här har vi ett antal möjliga kandidater:
- 12 f.Kr.: Mars, Venus och Saturnus.
- 6 f.Kr.: Jupiter och Saturnus i en trippelkonjunktion, det vill säga de befinner sig nära varande 3 gånger det året.
- 2 f.Kr.: Venus och Jupiter.
Av dessa är 6 f.Kr. mest trolig, den var både tydlig, sällsynt och långvarig något som kunde möjliggöra en resa. Vi skulle kunna nöja oss med detta men då gör vi misstaget att inte sätta oss in i världsbilden som rådde då.
Astrologi – dåtidens världsbild
Man måste minnas att evangelierna skrevs under det romerska styret och kulturen. Mycket av utövandet av religion bestod i att läsa olika tecken, att spå om framtiden. Detta kunde vara allt från att spå i offerdjurens inälvor till astrologi.
Här ligger det ett antal ledtrådar om nu evangelierna var riktade till folk i romarriket. Här blir då spådomar viktiga i att föra fram ett budskap. Det vill säga Matteus inkluderade kanske därför stjärnan.
Tittar vi på historien får vi reda på att de ”vise männen” benämns som stjärntydare, Magi, eller astrologer. Detta ger i sin tur mening till berättelsen. Herodes hov, kände inte till stjärnan eller tolkningen då astrologi inte är tillåten i den mosaiska tron.
Så vi behöver titta inte bara på astrologiska tecken på en kunglig födelse utan även på något som kan kopplas till Israel/Judéen.
Astrologiska tecken på en kunglig födelse kan inkludera:
- Jupiter och Saturnus går före solen.
- Månen går upp före Solen
- Månen som okkulterer Jupiter.
Provinsen Judéen hade som symbol en vädur och därmed stjärntecknet Väduren. Det vill säga att den händelsen som sökes skall ha skett då solen står i Väduren.
. ”Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp och kommer för att hylla honom” (Matteus 2:2)
Det man också måste minnas är att Astrologer inte alltid observerade utan de beräknade positionerna i stället. Något som ger en extra osäkerhet.
Men vi hittar ett år där Jupiter och Saturnus går upp före solen i april, år 6 f.Kr. Detta år går även månen upp före solen och kommer nära Jupiter. Detta skedde den 17 april.

”…och stjärnan som de sett gå upp gick före dem, tills den slutligen stannade över den plats…” (Matteus 2:9)
Matteus skriver att stjärnan ”gick före dem och stannade”. Detta kan tolkas som Jupiters retrograda rörelse – en känd effekt där planeten verkar stå stilla i förhållande till stjärnorna.
Detta år gick Jupiter före stjärnorna, genom en retrograd rörelse under hösten, men stannade även en tid, i förhållande till fix stjärnorna.
Så under 6 f.Kr. såg man en ”stjärna” eller tecken på en kunglig födelse gå upp i öster den 17 april. Där ”stjärnan” var en kombination av flera händelser som beskrivit ovan. Samt att även Venus stod upp före solen. Under året påbörjade Jupiter den retrograda rörelsen i slutet av augusti till ca 19 december då ”stod stilla” på himlen
Vad betyder detta idag?
Vi kan inte bara förlita oss på astronomi för att hitta en förklaring, utan här måste man ta hänsyn till dåtida kultur med astrologins betydelse. Slutsatsen blir att Betlehemsstjärnan troligen inte var en enskild stjärna(eller planet), utan en kombination av astronomiska och astrologiska fenomen, tolkad som ett tecken på en kunglig födelse. Historien påminner oss om att vi måste förstå det förflutna med dåtidens tankesätt.
Från detta och andra fakta och indicier, så firar vi på ”fel” dag – men myten lever vidare.